Kvarteret Cepheus historia – Gamla stans äldsta och största kvarter
Samfundet S:t Eriks kansli ligger på Köpmangatan i Gamla stan, i det triangulära kvarteret Cepheus. Det är Gamla stans äldsta och största kvarter. Bebyggelsen bär spår av stadens många historiska lager, medeltida som moderna. Samfundet S:t Erik har spelat en central roll i kvarterets utveckling, efter hot om rivning under 1800-talets rivningsvåg, och har rustat upp bebyggelsen under 1900-talet. I kvarteret ryms både historien om Stockholms stadsutveckling, vår föränderliga syn på kulturhistoria och starten för Samfundet S:t Erik.
Tidig bebyggelsehistoria
I kvarteren runt Stortorget växte Stockholms första ordnade borgerliga bebyggelse fram på 1200-talet. Köpmangatan kallas för Stockholms äldsta gata och finns omnämnd i skrift år 1323 med texten ”in medio vici dicti køpmannagatu” (på Köpmännens gata). De volymer vi är vana att se idag tillkom under 1600- och 1700-talet som påkostade påbyggnader ovanpå medeltida murverk. Samtidigt tillkom kvarterets utsmyckade stenportaler, varav fyra fortfarande finns bevarade. En av dem finns vid Lydert Bartels hus på Själagårdsgatan 2 (på bilden).
1800-talets rivningsvåg
Under 1800-talet var Gamla stan fortfarande Stockholms kommersiella centrum och i flertalet av kvarterets hus genomfördes ombyggnader av bottenvåningarna med nya skyltfönster och butiksentréer. Under industrialismen växte Stockholms befolkning markant och med den många sociala problem. Stockholm var en av Europas mest ohygieniska städer, med hög barnadödlighet och återkommande epidemier. Gamla stan kom att förknippas med den sociala misären och sågs som förslummat, trångbott och med usla sanitära förhållanden. ”En kvarleva från medeltidens barbariska byggnadssätt”, uttryckte byggmästaren August Emanuel Rudberg och lade fram förslaget att riva merparten av Gamla stans bebyggelse, undantaget kyrkorna, slottet och Börshuset. Förslaget fick ett relativt gott mottagande av både press, allmänhet och stadens styrande.
Gamla stan: ”En kvarleva från medeltidens barbariska byggnadssätt”
Starten för Samfundet S:t Erik
Som en motreaktion till den hårdhänta regleringen av Gamla stan och den rivningsvåg som under sena 1800-talet kostade staden många kulturhistoriskt värdefulla byggnader – operahuset bland annat – bildades Samfundet S:t Erik 1901. Föreningen bedrev opinionsarbete från början och genomförde på eget initiativ uppmätningar och inventeringar av Gamla stan. Syftet var att kartlägga och synliggöra bebyggelsens rika kulturarv med förhoppning om bevarande. Under inventeringarna utvecklade etnologen Sigurd Wallin, styrelseledamot i Samfundet S:t Erik, ett system för kulturhistorisk klassificering med blått, grönt och gult för olika grader av värde – ett system som används än idag av Stadsmuseet. Materialet från inventeringen donerades till Stadsmuseet efter att det bildats.
Provsanering av kvarteret Cepheus
1922 utlyste staden en tävling för Gamla stans reglering som vanns av arkitekterna Wolter Gahn och Isak Gustaf Clason, en av initiativtagarna till Samfundet S:t Erik. Förslaget genomfördes aldrig i sin helhet, men lade fram ett koncept för hur Gamla stan skulle anpassas med hänsyn till bebyggelsens historia. Nu hade vinden vänt och den kulturhistoriska miljön ansågs värd att behålla.
Med tävlingsbidragets principer som grund och med hjälp av Samfundet S:t Eriks inventeringar lade föreningen fram ett förslag, lett av arkitekt Albin Stark. Med hjälp av donationer förvärvade föreningen ett förfallet ungkarlshotell på Kindstugatan 14 samt fastigheten Cepheus 8 och genomförde en ”provsanering” 1934. Moderniseringen mottogs väl och blev ett exempel för lyckad utveckling av Gamla stans bebyggelse. Stockholms stad erbjöd lån och subventioner för fortsatt modernisering. Samfundet S:t Erik bildade fastighetsbolaget Stadsholmen AB för att genom bolaget förvärva flera fastigheter och fortsätta arbetet. Moderniseringen kom att omfatta de flesta byggnader i kvarteret, undantaget Grillska huset och Stadsmissionens övriga fastigheter.
Moderniseringen gjordes enligt 1930-talets ideal med ökat ljusinsläpp och närhet till grönska och rekreation. För att möjliggöra ett större gårdsrum revs 13 stenhus samt flera småhus och mer eller mindre tillfälliga tillbyggnader som rests under åren. Med dagens klimatmedvetenhet kan omfattningen av gårdshusens rivning ifrågasättas, men det råder inga tvivel om att ingreppen skapade nya, uppskattade gemensamma platser. Moderniseringen gav plats åt folkhemsidealets funktioner: platser för umgänge, gröna utrymmen, lekplatser och soliga och hälsosamma bostäder. Trädgårdsarkitekterna Sven A Hermelin och Inger Wedborn integrerade gårdens historia genom att markera tidigare tomtgränser med gårdsmurar och växtlighet.
Sista pusselbiten
Saneringen startade 1934 men det skulle dröja ända till 1970 till projektet var fullbordat. Den sista fastigheten, som inkluderar köpmannen Lydert Bartels grandiosa hus från 1600-talet, var då mycket nedgånget när det köptes upp, men fullt av kulturhistoriska skatter. I Samfundet S:t Eriks årsbok 1982 beskrivs det som ”ett av de i konstnärligt och antikvariskt avseende märkligaste i Stockholm”. Huset präglas av rikt dekorerade fönstersmygar, oljemålningar och detaljer. Bakom den avflagnade vita färgen i det förslummade gamla köket hittades en takmålning, i kvalitet jämförbar med de på Kungliga slottet och Tessinska palatset.
Idag är de flesta fastigheter i kvarteret bostadsrätter och ägs av bostadsrättföreningar. Samtliga är blåklassade av Stadsmuseet – den högsta klassificeringen – vilket innebär att de har synnerligen stora kulturhistoriska värden. På Samfundet S:t Eriks kansli står en modell över hur kvarteret såg ut innan moderniseringen som visar kvarterets utveckling det senaste seklet. Är du intresserad av att besöka innergården anordnas visningar varje år under Kulturnatt Stockholm. Mer finns att läsa i Samfundet S:t Eriks årsböcker från saneringsåren.
Källa: Adrianson, L. och Lundberg, L. (2021). Kv Cepheus Gård. Stadsmuseet i Stockholm.
