Donatorer

Johan Unman (1843‒1913) var grosshandlare i Stockholm och ansågs vara en av sin tids främsta kännare av Stockholms äldre historia. Han var också samlare av en stor mängd Stockholmiana, som han donerade till bibliotek, museer och till stadens arkiv. Han var gift med Ida Maria Möller (född 1858). Paret hade en son, artisten Gustaf Unman, född 1879, som figurerade i den s k Lundquistaffären på 1950-talet. Unman publicerade ett flertal uppsatser om det gamla Stockholm, bland annat skriften Samling af bidrag till Stockholms stads krönika, inlägg i dagspressen samt artiklar i Samfundet S:t Eriks årsbok 1909 och 1911. Han var Samfundets förste skattmästare 1901–1912. Samfundet S:t Erik utger fortfarande sin årsbok, med ekonomiskt bidrag från Johan Unmans fond. (wikipedia.org)

Johan Unman donerade en betydande del av sin efterlämnade förmögenhet till Samfundet. En fond bildades att hantera donationerna och ”Johan Unmans fond till förmån för Samfundet S:t Erik” tillkom genom två testamenten. Den första testamentariska gåvan, vilken motsvarade en fjärdedel av Unmans förmögenhet, uppgick till 240 000 kronor före arvsskatt och dateras den 28 januari 1907. Den andra gåvan dateras den 8 november 1913 och bestod av fastigheterna Heimdal 23 och Pionen 4, vilka såldes 1922 respektive 1920 (SEÅ 2001, sid 39-40).

Fonden förvaltas idag i stiftelseform ”Johan Unmans stiftelse, nr 18000”. Fonden har från början förvaltats av Stockholms stadsfullmäktige, sedermera av Stadsledningskontoret, Finansavdelningen, Donationsstiftelsegruppen, i Stockholm. Efter återinvesterad årlig avkastning disponeras resterande belopp av Samfundet efter granskning av Donationsstiftelsegruppen.

Av avkastningen ska medlen användas ”i öfverensstämmelse med Samfundets stadgar och syfte”. Av avkastningen må också ett årligt belopp ”af högst 400 kronor användas till kopiering af porträtt av berömda svenska män eller kvinnor, enligt styrelsen val i ändamål att öfverlämnas till Högre allmänna realläroverket vid Roslagsgatan i Stockholm” (Norra Real). Under åren 1903 till 1926 samt ytterligare år har porträtt överlämnats,  dock ej alla  år.

Johan Unman är begraven på Norra Begravningsplatsen i Solna i kvarteret 11 G grav 31. 1914-01-07.  Kyrkogårdsförvaltningen ombesörjer gravvården.

Axel Morris Hirsch (1879-1967), var verksam som socialpolitiker, folkbildare och konstmecenat i Stockholm. Han var ende sonen till ingenjören Oscar Hirsch och hans hustru Fanny Hirsch, f. Salomon. Han tillhörde den radikala studentgrupp som ville ersätta samtidens patriarkaliska men planlösa filantropi med systematiska sociala reformer och skaffa arbetarklassen ökat politiskt inflytande genom allmän rösträtt. Han engagerade sig i fattigvård, det tidiga 1900-tals socialpolitik, och var engagerad i organisationen Fattigvårds- och Barnavårdsförbundet mellan 1909‒1925.

Axel Hirsch studerade i Uppsala, där han bland annat var aktiv i den samhällspolitiska studentföreningen Verdandi. Han engagerade sig i fattigvård, det tidiga 1900-talets socialpolitik, och ledde organisationen Fattigvårds- och Barnavårdsförbundet under många år. Han var också aktiv folkbildare, engagerad i tillskapandet av läsestugor och lånebibliotek. Som filantrop har han donerat medel till vetenskap och kultur, bland annat till Svenska Akademien, Karolinska Institutet, Sveriges Scoutförbund och Samfundet S:t Erik.

” För nutidens unga och medelålders människor är det omöjligt att föreställa sig den entusiasm, som fyllde oss i seklets början. De har ej sett den nöd som upprörde oss, de rättslösa, fattiga, förtryckta, de utsugna arbetarna, de trasiga, smutsiga och bleka barnen, det nakna eländet, den oerhörda klasskillnaden. „

– Axel Hirsch, citerad av Olle Wästberg på dennes hemsida

Den 24 februari 1966 upprättade Axel Hirsch ett testamente i vilket han testamenterar en miljon kronor till Samfundet S:t Erik för bildandet av en fond vars avkastning skulle användas av styrelsen i ”Samfundets syfte”. 1997 bildades en stiftelse av fonden enligt den nya stiftelselagen; ”Stiftelsen Axel Hirsch fond”. Stiftelsens ändamål är ”att främja utbildning och vetenskaplig utbildning om staden Stockolm, dess historia, topografi, kultur- och naturminnesmärken”.

Stiftelsen Axel Hirsch fond, står under tillsyn av Länsstyrelsen, och förvaltas av Samfundet S:t Erik, som företräds av samfundets ordförande och skattmästare.

Genom åren har anslag utdelats bland annat tryckbidrag till avhandlingar och till forskningsprojekt rörande Stockholm.

”Medicine hedersdoktorn Axel Hirsch i Stockholm /…/ har i testamente förordnat om stora donationer för vetenskapliga, kulturella, sociala och välgörande ändamål till ett sammanlagt belopp av minst 14,9 milj. kr. fördelade på 20 institutioner, stiftelser och föreningar. Bland de större donationerna kan nämnas 8 milj. kr till Karolinska institutet, 2 milj. kr till Nationalmuseum och 1 milj. kr. till Samfundet S:t Erik i Stockholm.”, SvD 26 augusti 1967.

Margot Höjering (1920- 2013), var under lång tid förläggare och ägare av bokförlaget Höjerings bokförlag.

Den 21 augusti 2001 donerade Margot Höjering 852 530 kronor till Samfundet att förvaltas i stiftelseform under namnet Stiftelsen Höjerings Bokförlag för Stockholmiana. Stiftelsens ändamål är att ur den löpande avkastningen dela ut stipendier ”till forskare som har för avsikt att såväl bedriva forskning kring Stockholm och dess historia som publicera uppnådda resultat i bokform”.

År 2013 mottog stiftelsen en testamentamensgåva om 1 000 000 kronor efter Margot Höjering ”att användas för stiftelsens ändamål”.

Stiftelsen Höjerings Bokförlag för Stockholmiana, står under tillsyn av Länsstyrelsen, och förvaltas av Samfundet S:t Erik, som företräds av samfundets ordförande och skattmästare.

Ernst Moritz Hirsch (1916‒2016) var en svensk arkitekt verksam i Stockholm.

I mars 2016 mottog Samfundet S:t Erik en testamentsgåva om 2 000 000 kronor efter den sedan den lång tid tillbaka ständige medlemmen, Ernst Hirsch. Gåvan redovisas i samfundets räkenskaper under Ernst Hirschs fond, som en del av ändamålsbestämda medel i samfundets fria egna kapital. Fondens ändamål är att medlen ska ”användas för forskning, till priser och stipendier inom Samfundet S:t Eriks verksamhetsområde med tonvikt på kulturhusskyltar och för inköp av värdefull konst med Stockholmsmotiv”.

Ernst Hirsch var son till industrimannen Erik Hirsch och Lisa Sachs och yngre släkting till Isak Hirsch. Efter studentexamen 1935 följde en utbildning till arkitekt vid KTH, som han avslutade 1942. Åren 1942 till 1944 var han anställd hos arkitekt Mauritz Dahlberg. Under många år var han partner till arkitekten Axel Grönwall och delägare i deras gemensamma arkitektkontor Grönwall & Hirsch. Därför står även Hirsch bakom många arbeten som tillskrivs Grönwall. 1950 blev han verkställande direktör för Industricentralen i Stockholm som grundades 1929 av hans far Erik Hirsch och dennes bror Frank Hirsch.

Ett av Hirsch/Grönwalls mera kända arbeten är byggnaderna för Barnbyn Skå i Ekerö kommun som stod färdig 1947. Här ritade arkitekterna bland annat tolv faluröda tvåvåningsstugor, en skola med samlingssal, en gymnastiksal, en radhuslänga för personalen samt en panncentral med tvättstuga.

Per Wästberg skriver i en nekrolog över sin morbror Ernst Hirsch i SvD den 6 februari 2016: ”In i det sista flanerade Ernst kilometervis mellan utställningar och teatrar, längs kvarter som han som arkitekt kände bättre än något skönhetsråd. Hans intresse för hus väcktes då han som trettonåring följde med Ragnar Östberg och sin far Erik på studieresa i Tyskland. Ogärna missade han en debatt i Byggnadsföreningen och S:t Erik. Han var med i ett trettiotal kulturella vänföreningar och reste med dem från Kina till Galapagos och runt Europa. Han deltog i datorkurser. På gymmet fick han vänner bland avsuttna amiraler, trettio år yngre. Sin nittionioårsdag firade han med tal och glam. Hans hjärta var i villa Solgård på Stegesund, ritad av Ivar Tengbom där han tillbringade alla somrar.”

Elsa Svensén var medlem i Samfundet S:t Erik.

Den 16 juni 1986 erhöll Samfundet S:t Erik 20 000 kronor att, enligt Elsa Svenséns testamente, ”utgöra en stipendiefond, kallad ’Elsa Svenséns Minnesfond’, vilken skall förvaltas av samfundets styrelse och ur vilken den årliga avkastningen skall av styrelsen utdelas såsom stipendium för främjande av forskning om staden Stockholm och dess kulturhistoria”.

1928 avled vinhandlare Hilmer Åberg. Enligt Åbergs testamente skulle Samfundet S:t Erik erhålla 25.000 kronor jämte proportionerlig andel i eventuellt överskott i boets tillgångar, att därav bilda en fond, vars avkastning skall användas för främjande av samfundets syfte. Det slutliga beloppet blev 27.500 kr. Fonden ingår i Samfundets räkningar.

Köpmannen Ivar Björling var mångårig ledamot i Samfundet och testamenterade 15 000 kr till Samfundet. (Sid 152, SEÅ 1953, årsredovisning).

Utdrag ur testamente:

”Samfundet Sankt Erik, Stadsmuseet, Götgatan 1, Stockholm, giver jag Femtontusen (15.000) kronor.”

Donationen ingår i samfundets räkningar.

Utdrag ur Fru Emilia Elisabeth (Lisa) Malm-Anderssons testamente 7 juni 1983:

”Samfundet S:t Erik, Stockholm, till dess kulturminnesvårdande verksamhet Etthundratusen (100.000:-) kronor.”

I brev daterat 20 januari 1959 skriver advokat Olof Behm att fru Signe Wirgin upprättat ett testamente i vilken den tidigare universaltestamentagaren Svenska Turistföreningen stryks och ersätts med Samfundet S:t Erik. Kvarlåtenskapen bildar makarna Nils och Signe Wirgins fond sedermera AB Nils Wirgin & Co:s Pensionsstiftelse. Stiftelsen var sedan 1956 ställd under tillsyn. Stiftelsen avvecklades slutgiltigt 1992 eftersom verksamheten upphört och ingen person fanns som var berättigad pension eller understöd. I stiftelsens stadgar anges ”att eventuellt överskott skall för vissa angivna ändamål överlämnas till Samfundet S:t Erik” (brev SEB 1992-08-12), vilket skedde även om den föreskriften inte var bindande för tillsynsmyndigheten.

• 6 i stiftelsens stadgar står det att om stiftelsen upplöses ska återstående medel överlämnas till Samfundet Sankt Erik att användas till följande ändamål:

”att sprida kännedom om Stockholms historia,

att väcka intresse för bevarande av staden ur historisk, topografisk, konstnärlig eller kulturell synpunkt värdefulla minnesmärken och egendomligheter, samt

att verka för tillgodoseende av historiska och konstnärliga krav vid staden omdaning och utveckling.

I första rummet skall härvid ifrågakomma sådan verksamhet, som syftar till en pietetsfull sanering av Staden mellan broarna.”

Vid styrelsemöte den 7 september 1992 beslutar styrelsen att samfundet är berett att ta emot medel från pensionsstiftelsen. I november samma år överförs aktier, Spintab, revers samt banktillgodohavanden till samfundets bankkonto i SE-banken.

Värdet av gåvan från AB Nils Wirgin & Co:s Pensionsstiftelse uppgick till 5 399 316, 25 kr och ingår i samfundets egna kapital och används för samfundets syften.

Wicander har enligt 1952 års årsredovisning i gåva givit Samfundet 10 000 kr.

Gösta Selling (1900-1996), författare, kulturminnesvårdare och museiadministratör (sid 7, Hallerdt 1991).  Han blev Stockholms förste stadsantikvarie 1937, Riksantikvarie 1960-1966 och författare till en mängd böcker och artiklar om stadsdelar och byggnader både i och utan för Stockholm. Selling var under många år Samfundets sekreterare och årsboksredaktör.

Gösta Selling hade under många år uppdrag i Samfundet, dels som dess sekreterare 1931-1961,  dels årsboksredaktör 1930-60 samt vice ordförande 1961-76.

Gösta Selling blev 1964 den förste som erhöll Samfundet S:t Eriks plakett ”för berömliga insatser för Stockholm”. 1976 blev Selling hedersledamot.

När Gösta Selling avled 1996 fick Samfundet motta minnesgåvor.

Född i Skåne, men var boende och verksam i Stockholm. Lennart af Petersens (1913-2004) var fotograf och under större delen av sitt arbetsföra liv anställd på Stockholms Stadsmuseum (1942-1977).

Många av hans fotografier har använts av författarna till olika artiklar i Sankt Eriks Årsbok. 1977, samma år som han blev pensionär, tilldelades han Samfundet S:t Eriks förtjänst och belöningsplakett och pris.

Samfundet tillägnades minnesgåvor vid Lennart af Petersens bortgång 2004.

Greta Wästberg föddes och levde större delen av sitt liv i Stockholm och i stadsdelen Östermalm. Hon var dotter till Erik Hirsch och Lisa, född Sachs.

1947 bildas familjeföretaget Rekolid för ljuskopiering och mikrofilmning av Greta Wästbergs man Erik Wästberg. 1948 utökades företaget och en finsk filial inrättades, Rekolid OY. Denna såldes 1954 då G Wästberg ensam övertog företaget när hennes man Erik Wästberg hastigt avlidit. På 1970-talet övertog KB nästan all filmning av äldre tidningsartiklar och företaget riktade in sig på att i faksimil ge ut äldre svåråtkomliga böcker. Det första att ges ut var Värmdö skeppslag 1983.

Samfundet S:t Erik har givit bidrag till faksimilutgivning av nedan litteratur utgiven på Rekolid:

1990, Anna Lindhagens, ”Idyller och utsikter”, 30 000 kr
1994, J P Tollstorp, ”Kongl. Djurgården”, 25 000 kr
1996, Anna Lindhagen, ”Koloniträdgårdar och planterade gårdar” 15000 kr
1998, Emma Lundberg, ”Min trädgård”, 40 000 kr
2000, Kay G Englund, ”Djurgården i ord och bild”, 25 000 kr
2001, August Brunius, ”Hus och Hem”, 30 000 kr
2001, Ragnar Josephson, ”Tessins slottsomgivningar”, 30 000 kr

Samfundet blir mottagare av 39 600 kr till minne av förlagschef för Rekolid Greta Wästberg vid hennes bortgång i november 2006. Summan ingår i samfundets räkenskaper.