Vädersolstavlan – den äldsta bilden av Stockholm

Vädersolstavlan har hängt i Storkyrkan under fem sekler och är den äldsta kända avbilden av Stockholm. Med medel från Samfundet S:t Erik påbörjades en konservering av tavlan 1998. I samband med konserveringen gjordes en undersökning som kom att ge ny information om dess ursprung. Resultaten var häpnadsväckande! Vi gör en tillbakablick i Samfundet S:t Eriks rika historia med en berättelse från en av våra årsböcker. 

Oljemålningen på pannå avbildar ett himlafenomen som uppkom över Stockholm under morgonen den 20 april 1535. Det är också den äldsta avbilden av huvudstaden och visar ett senmedeltida Stockholm sett från Söders höjder. På bilden dominerar Storkyrkan och i bakgrunden tittar slottet Tre Kronor fram. Vem som målat tavlan är okänt men originalet från 1535 tillskrivs ofta Urban Målare.

Så snart den var klar hängdes tavlan upp i Storkyrkan där den hängt sedan dess. Tavlans beställare var Olaus Petri, reformator och predikant i Storkyrkan, tillsammans med myntmästare Anders Hansson. Olaus Petris inställning till dåvarande kungen, Gustav Vasa, var kritisk. När himlafenomenet visade sig uppfattades det som ett tecken från ovan om kommande onda tider och politiska omvälvningar. Olaus Petri ville föreviga och förmedla det här förmodade tecknet på Guds missnöje med kungens styre. Därav har slottet Tre Kronor symboliskt nog dolts av Storkyrkan som i stället dominerar stadsbilden i oproportionerlig storlek. Det sägs att Gustav Vasa blev rasande när han såg tavlan.

År 1636 togs tavlan ner för att renoveras och för att få en ny ram – samma som används idag. Sedan dess har ytterligare några restaureringar utförts men när det 1998 var dags att ta ner tavlan för den av Samfundet S:t Erik finansierade konserveringen, var den i behov av en ordentlig rengöring. Två lager av kraftigt gulnade fernissa avlägsnades och färgerna kom att framträda med en ny klarhet. Bilden visar skillnaden före och efter att konserveringsavdelningen på Nationalmuseum påbörjat rengörningen.

I samband med rengöringen gjordes en dendrokronologisk undersökning av de fem furuplankor som utgör pannån. Det visade sig att de kom från träd som fällts vid tre olika tillfällen – 1603, 1604 och 1618. Efter analys och beräkningar av tavlans färg vågade man dra slutsatsen att renoveringen från 1636 i själva verket innebar en kopiering, utförd av målaren Jacob Elbfas. Originalet från 1535 finns inte längre kvar utan kasserades förmodligen när Elbfas kopia var färdig. Det är således kopian på Vädersolstavlan från 1636 som hänger i Storkyrkan i dag. 

Även på Samfundet S:t Eriks kansli i Gamla stan finns en (mindre) kopia. I skyltfönstret hänger den för att påminna om Stockholms historia och stadsutveckling, och inte minst Samfundet S:t Eriks arbete för synliggöra och tillvarata Stockholms historia och kulturvärden. Dagligen stannar grupper av besökare för att beundra bilden av det medeltida Stockholm.

Vill du läsa mer om Vädersolstavlan rekommenderas Samfundet S:t Eriks årsbok 1999 ”Under Stockholms himmel” från vilken ovan information är hämtad.