Mark- och miljööverdomstolens beslutade den 3 april att godkänna en ny detaljplan för området Marievik intill Liljeholmen i Stockholm. Detta innebär att områdets postmoderna fastigheter, som gestaltades av arkitekten Mischa Borowski, senare stadsarkitekt i Warszawa, och byggdes under 1980- och 90 talen nu står inför rivning och förvanskande ombyggnad. 50 000 kvadratmeter högkvalitativ fastighetsyta får rivas trots hårda protester och överklaganden.

Nybyggande och inte minst rivningar omfattar ett enormt koldioxidutsläpp. En hållbar omställning kräver att befintliga byggnader tillvaratas. Den planerade omvandlingen är otidsenlig. Hållbar stadsutveckling handlar om att våga se förtjänster och möjligheter i det redan byggda.

De postmoderna dragen ska sminkas bort genom nya ytskikt både exteriört och interiört i nya material av sämre kvalitet

Marieviks historia är lång. Strandlinjen har ändrats kraftigt genom århundraden och kajen har i omgångar byggts ut. På 1980- och 1990-talen blev det ett av Stockholms största och mest attraktiva arbetsplatsområden med främst service- och teknikinriktade företag. Området präglas starkt av 1980-talets postmoderna stilideal med unika och karaktärsfulla kontorsfastigheter som knappt ändrats sedan de byggdes. De fantasirika formerna bjuder också på humor och glädje i gestaltningen. De är äkta, postmoderna individer utförda i prefabricerade fasader monterade med stor precision, utvecklad gjutteknik och slitstarka material. Här visas en omsorg om brukaren, från flexibla planlösningar ner till hållbara materialval och specialritade detaljer. De väl bevarade byggnaderna är uppförda med högkvalitativa material och ändamålsenlig konstruktion.

Nu väntar rivning och en total omgörning. De postmoderna dragen ska sminkas bort genom nya ytskikt både exteriört och interiört i nya material av sämre kvalitet.

Vi vill uppmana till nytänkande! Ta vara på den befintliga bebyggelsens stora kvalitéer! Husen är underskattade, oslipade diamanter som genom bättre marknadsföring snabbt skulle få ökat anseende. Idag finns ett nyvaknat intresse för postmoderna miljöer. De håller på att omvärderas runt om i världen. Det nya synsättet har redan slagit igenom i klädmode och inredningar och så småningom kommer vi även att uppskatta den postmoderna estetiken i arkitektur.

Marievik skulle kunna förbättras med enkla medel genom att skapa bättre orienterbarhet och inbjudande gångstråk som förbinder Marievik med kringliggande stadsdelar. Gaturummen och bottenvåningar skulle kunna öppnas upp och på så sätt tillföra liv efter kontorstider.

Samfundet S:t Erik anordnade nyligen ett välbesökt seminarium om Postmodernismen i Stockholm tillsammans med ArkDes och ArkDes Vänner, som fick ett mycket positivt gensvar. Intresset för epoken och de stadsmiljöer som då skapades visade sig vara stort. Många av dessa miljöer har redan gått förlorade och fler hotar att försvinna. Marievik är ett sådant exempel.

Marieviks karaktär, dess unika kulturmiljövärden och arkitektoniska kvalitéer är en värdefull resurs för hållbar stadsutveckling i Stockholm.

Margarida Amaral är arkitekt och adjunkt i Byggnadskonst på Kungliga Konsthögskolan. Hon undervisar med inriktning på det yngre byggnadsbeståndet och har tillsammans med kollegor forskat om Marieviks stadsutveckling som publicerats i skriften “Den stora accelerationen” i kursen Restaureringskonst 21/22.

Monica Andersson är avgående ordförande för Samfundet S:t Erik och Knut Weibull är tillträdande ordförande. Samfundet S:t Erik är en ideell förening som arbetar för kunskap och intresse för Stockholms historia och stadsbyggande och för tillvaratagandet av kultur- och naturvärden i stadsutvecklingen.