Vid Samfundet S:t Eriks Höstmötet i Stora Börssalen i Börshuset delades priserna i skrivartävlingen  Min Stockholmsskildring 2021 ut.

Fr v Nora Wennerberg (2:a), Max Granath (hederspris), Miranda Balic (2:a) och Agda Wiklund (1:a)

1:a pris Jag väntar på Slottsbacken novell av Agda Wiklund, Viktor Rydbergs Gymnasium, Jarlaplan genom läraren Mats Ingemarsson.

”Döden är en krass och lite avmätt spjuver i Agda Wiklunds novell. En kanske misslyckad manusförfattare ska dö i Stockholm, men första försöket slutar i ett snöpligt snöplask. Och så växer både spänningen och sympatierna med båda huvudpersonerna – livet och döden – allteftersom de vandrar vägen fram från Nybroplan, över Blasieholmen och Kungsträdgården, förbi Gustav Adolfs torg och mot Slottet. Här blir Stockholms fasader med pilastrar och kolossalkolonner inte bara kulisser i livets teater, de är med och berättar historier staden sett. Med säker hand väver författaren in arkitekturen i en miljöbeskrivning som ramar in och skärmar av det oundvikliga. Slutet på ännu en föreställning där vår stad är estraden.”

2a pris (delat) Alla vet exakt hur det är i Tensta, men dom har aldrig varit här uppsats av Miranda Balic, Anna Whitlocks Gymnasium genom läraren Viktor Johnsson.

”Vad händer när allt fokus riktas mot ett problem, och ingenting sägs om det som ändå fungerar bra? I Miranda Balic’ uppsats ställer hon Tenstabors egna berättelser om sin stadsdel mot den bild av området som ges i mediernas rapportering från Järva. En uppsats om hur plats och identitet hänger samman, och vad som händer med ens identitet när andras bild av din plats inte stämmer överens med din egen. Uppsatsen är skriven med säker hand. Sakligt och stringent introducerar Miranda Balic sin läsare till områdets historia och till det teoretiska begreppet ”platskänsla”, som är den lins varigenom fokuspunkten för undersökningen framträder. Och fram träder en klyfta mellan de enskilda berättelsernas känsla av trygghet i gemenskapen på platsen, och mediernas fokus på rapportering av otryggheten. ”Alla vet exakt hur det är i Tensta, men dom har aldrig varit här”.

2a pris (delat) Jag ringer till morfar och frågar om bananerna reportage av Nora Wennerberg, Nacka Gymnasium genom läreren Markus Åkesson.

”Nora Wennerberg har skrivit ett reportage som följer först en liten gosse, därpå en yngling och sedan en vuxen Ove från Finspång till Stockholm. Det är som en 1900-talsvariation på Fogelströms drömmars stad. Genom att zooma in på detaljer och händelser fångar och gestaltar författaren scener som elegant fogas samman till en helhet. En freds-banan för 25 öre, en bugning för ett dörrhandtag som övning inför virvlande, ångande dans på lördagskvällen, en regnig utelåst väntan på en ogin styvmor, och flytten – eller flykten – hemifrån med bara lönekuvertet och konfirmationskavajen i packningen. Mot kärleken, första lyan på Mosebacke och kvällsstudierna till revisor. Morfar Ove är kärleksfullt förevigad i ett reportage som också fångar Stockholms och Sveriges 1900-talshistoria.

Hederspris Blues för Blåkulla krönika avMax Granath, Viktor Rydbergs Gymnasium Odenplan, genom läraren Pernilla Löfgren.

”Max Granath har skrivit ett stycke punkig poesi där snygga ordbilder fångar stadens historia, form och innehåll i knivskarpt kondenserade formuleringar. Vi är i Hagalund och på punschverandornas lummiga förflutna, bland en brokig skara svajiga liv med sviktande nostalgiskt minne, tronar nu Blåkullas strandade atlantångare. Och där på sjunde våningen, i ett fönster med en trasig persienn, är vi välkomna in i värmen. Här hörs tiden ”innan husen på Hagalund blev tretton våningar höga, strandade pansarkryssare”. Den som läser Blues för Blåkulla driver igenom en sömlös betraktelse av staden och historien, och människorna som bebor den.”

Meny
Processing...
Thank you! Your subscription has been confirmed. You'll hear from us soon.
ErrorHere